Jag köper hellre skor för de miljonerna...

DN räknar ut vad det kostar att leva ett liv. Dvs om man lever klassiskt kärnfamiljsliv med två barn, bil, villa (som kostat 1,5 miljoner - ha ha ha så skrattretande när man knappt får en kokvrå för det priset här i stoooorstan), fritidshus och matlåda till jobbet. Notan går på ca 15 miljoner.

Inte helt överraskande konstateras att näst största utgiftsposten, efter boende, är bilen. 3,6 miljoner får prototypfamiljen lägga ut på bilen. En hiskelig summa!

"- Bilen innebär också frihet och det betyder väldigt mycket. Tyvärr har de som allra mest behöver bilen, ensamstående föräldrar till exempel, svårt att ha råd med den. "

Men varför läggs inte det bilfria alternativet fram? Man kan faktiskt klara sig utmärkt utan bil, om man nu inte bor 15 mil från närmsta busshållsplats. Det är en enorm frihet att vara bilfri. Man slipper tänka på bensinpriser, bilskatt, däckbyte, besiktning, rostfläckar, amorteringar, spolvätska och annat irriterande. Ska man på bilsemester kan man hyra en fin, ny Saab (som man aldrig skulle ha råd att köpa själv) och cruisa runt med i en vecka.

Det betraktas som en självklarhet att när man har barn måste man skaffa bil. På samma sätt som att man ska vilja flytta bort från stan när man får barn, annars får de ju astma, neuroser och en allmänt taskig barndom. Det finns så otäckt många förutfattade meningar om hur man ska leva sitt liv, vilka värderingar man ska ha, vilka inköp man måste göra. Tänk om folk bara visste. Tex hur skönt det är att vara bilfri. Att kunna med gott samvete ta taxi hem då och då. För man har ändå sparat både pengar, miljö och gråa hårstrån. Try it, you'll like it.

Jo, det är rätt ruggigt ute faktiskt...

Steffanie påminde mig om denna klassiker.

15°C - Det blir inte varmare än så här i Finland, så vi börjar här; spanjorerna tar på sig mössor, vinterjackor och handskar. Finländarna solar.
10°C - Fransmännen försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus. Finländarna planterar blommor i trädgården.
5°C - Italienska bilar vägrar att starta. Finländarna cruisar i cab.
0°C - Destillerat vatten fryser. Vattnet i Vanda ån blir lite tjockare.
-5°C - Folk i Kalifornien håller på att förfrysa. Finländarna grillar den sista korven före vintern.
-10°C - Engelsmännen sätter på värmen i sina hus. Finländarna tar på sig en långärmad tröja.
-20°C Australienarna flyr från Mallorca. Finländarna slutar fira midsommar, hösten har kommit.
-30°C - Folk i Grekland dör av kyla och försvinner från jordens yta. Finländarna börjar torka tvätt inomhus.
-40°C - Paris krakelerar sönder i kylan. Finländarna köar vid korvkiosken.
-50°C - Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen. Finska armen flyttar sin vinteröverlevnadskurs till senare i väntan på riktig vinterväder.
-60°C - Korvatunturi förfryser. Finländarna hyr video och stannar inne.
-70°C Den falska jultomten flyttar söderut. Finländarna blir frustrerade eftersom det inte går att lagra Kossu (Koskenkorva) utomhus. Finska armen drar ut på vinteröverlevnadskurs.
-183°C - Mikroberna i maten överlever inte. De finska korna klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.
-273 - ALL atombaserad rörelse stannar. Finländarna börjar säga till varandra "Perkele, vad kallt det känns ute idag".
-300°C - Helvetet fryser till is. Finländarna vinner Melodifestivalen.

Eufori

Jag är frälst. Jag är euforisk. Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva denna historiska stund. FINLAND VINNER EUROVISIONEN!! Det är underbart, det är helt sannslöst, galet underbart!!

Jag har förträngt alla negativa tankar jag någonsin kan ha tänkt om Lordi. jag älskar dem. Jag vill ha en stor bild på dem framför datorn. Jag funderar att täcka vår hemska väggmåling med en jättebild av Lordi. 2007 blir ett fantastiskt år - Eurovisonfinal i Helsingfors. Halva släkten har redan meddelat att de kommer.

Segern stod klar drygt en timme in på söndagen. Samma söndag som sonen fyllde ett år. Vilken dag.

Tvs kvällsnyheter inledde med ett 10 minuters inslag om Lordis seger, med bla en allvarlig intervju med statsminister Matti Vanhanen om organiserandet av nästa års tävling.

På fredag är Lordi på Salutorget. Och jag med.

Man är aldrig så unik som man tror

Va! Det finns en rabarber-blogg! Nån mer som läst Hylinger...

Efterklokhet

Okej okej, Monaco och Andorra. Hjärnsläpp. Totalt. Min ursäkt är att jag endast hade sett på förhandstittarna en gång, och baserat på det så kan ju vem som helst missta sig. Hade på känn - faktiskt!- att det skulle gå bra för Irland, men eftersom alla dissat den så vågade jag inte tro på min känsla. Men Slovenien - hur kunde jag glömma den!? Den var ju skitbra? Belgien var ju rätt mesig live, men nog borde den ha platsat i Finalen.

Och så Finland. Jag vet inte vad det beror på. Jag som är som en gammal konservativ tant när det gäller musik. Som tycker Eurovision Song Contest är i det närmaste heligt och ingen plats för fjanterier. Jag som tycker att allt som är skramligare än Tores Skogman är usch och fy. Jag har börjat gilla Lordi. Kanske inte så mycket för musiken, men för att jag börjat ta de där figurerna till mitt hjärta. Är de egentligen inte bara som mumintroll med hemskt dålig hy? Kanske beror det på att Finland för första gången i historien har en låt som på riktigt väcker uppmärksamhet, som det snackas om. Geir Rönning, Jari Sillanpää och Laura Vuotiainen är alla strålande artister som gjorde ett bra jobb (förutom att herrarna uppenbarligen valde fel - eller hade sparkat sin - stylist), men det snackades inte om dem. Inte ens en superstjärna som Jari Sillanpää, uppväxt i Sverige som han är, fick rubriker och sympatier i Sverige på samma sätt som Lordi. Kanske beror det på den växande hypen, men mitt hjärta har börjat slå för Lordi. Tänk om, tänk om... de skulle vinna!! Tanken svindlar, gör mig yr. Och gör alla finländare skräckslagna. Alla som har sett någon slags tv-gala i Finland vet känslan. Att det suger. Att Miss Finlandtävlingen hålls i ett köpcentrum där gästartisten kommer ner i en rulltrappa. Eller på en sunkig Viking-båt.

Snälla snälla Gud, om Finland skulle vinna, se då till att Yle tar hjälp av SVT att ordna en final som vi kan vara stolta över. Och om det inte går, låt Ukraina vinna.

Kvällens favoriter

Inför kvällens stora begivenhet har jag och två kollegor sammanställt varsin lista på vilka kandidater vi tror går vidare till final.

Min lista ser ut så här:

Sverige
Finland
Ukraina
Island
Belgien
Bosnien
Makedonien
Armenien
Monaco
Andorra

De tre sista är lite nödlösning, men de andra är jag rätt säkra på. Måste alltså erkänan att jag bytt inställning till Lordi. De verkar ju riktigt sympatiska (särskilt jämfört med Carola)! I chattet med Aftonbladets läsare medgav de att svensk choklad är bättre än finsk. Bara en sån sak! Finnar är alltid så tjatiga med sin Fazer.

De ena kollegan, en riktig esc-nörd, gjorde följande lista:

Finland
Sverige
Bosnien
Ryssland
Belgien
Makedonien
Turkiet
Ukraina
Slovenien
Polen

Hallå, Polen!! Om Polen går till final ska jag, ööö, ja jag kom inte på nåt bra men i alla fall, ni vet vad jag menar. Och Turkiet? De må nu vara en massa turkar i Tyskland som röstar på hemlandet, men låten är ju hemsk, och inte blir den bättre av att den sjungs i falsett.

Den andra kollegan är total ointresserad av ESC, har inte hört varken Lordi eller Carola (eller någon annan låt), men har som statsvetare baserat sin lista på "hur länder kommer överens sinsemellan, vem EU tycker synd/mycket om och vilken "fiilis" jag har om länderna". Hennes lista ser ut så här:

Armenien
Vitryssland
Bosnien
Finland
Island
Bulgarien
Lettland
Macedonien
Slovenien
Sverige

Inte så illa! Lettland och Vitryssland är ju tyvärr bara att räkna bort och Slovenien minns jag inte ens, men annars så.

Vi väntar med spänning! Och visst får Carola min röst, en i alla fall!, när jag nu som utlandssvensk har möjlighet att rösta på henne. Men hon är ändå galen.

Precis så var det. Är det.

Under morgonens obligatoriska slösurfandet i samband med att man slurpar i sig det blaskiga morgonkaffet hamnar jag att läsa Lena Sundströms krönika i Aftonbladet. Om sommarjobben som medelklassens mellanstationer, mellanstationer som är andra människors permanenta arbetsplats. Hon får mig att exakt minnas känslan att vara osynlig och oviktig som jag upplevde när jag under studietiden städade kontor och hotellrum eller för den delen satt i kassan i ful nylonskjorta med Obs!-logga på. Man borde återkalla den känslan oftare, så att man aldrig aldrig glömmer hälsa och le och bete sig som en människa mot damen som kommer för att städa när vi går hem. Men nej, jag vet inte vad hon heter.

Finnpajsare med afasi

Ursäkta, men hur fördomsfull och korkad får en journalist vara i en text som publiceras i en av Sveriges största tidningar?

Läser som de flesta andra om det fruktansvärda mordet på Bobby. Trots att man av texternas innehåll borde ha blivit så bortdomnad att man inte reagerar på ordvalet, så åker mina ögonbryn ändå upp till hårfästet när jag läser följande:

"Jag undrar om det kan bero på viss halvspråkighet eftersom hon är uppvuxen i en finskspråkig familj samtidigt som svenskan ändå var det sociala språk hon föddes till. Jag undrar om en kulturfaktor spelar roll: finnar är ofta tystlåtna och fåordiga. Deras berättelser är ofta lakoniska, bygger på nyckelord och nyckelepisoder, inte på flytande förlopp."

Halvspråkigheten kan jag möjligtvis köpa, om det nu är så att hon växt upp i en språkligt mycket torftig miljö och aldrig fått chans att utveckla sin tvåspråkighet och göra den till en tillgång. Men att finnar är fåordiga och inte kan kan "återge iaktagelser och förlopp i ett strukturerat sammanhang". Ska man skratta eller gråta? Hur länge ska finnar betraktas som halvt efterblivna för att en del av dem inte har för vana att vara flåshurtigt pladdrande om allsköns oviktiga ting med fan och hans moster? Vilken annan folkgrupp kan man vara så öppet fördomsfull mot som finnar? "Jo, hon är ju halvnorsk och som vi alla vet är ju norrmän förtjusta i friluftsliv, det var nog därför de drog ut honom i snön." Nej, jag menar verkligen inte att skoja om det fruktansvärda som hände Bobby, jag vill bara ge ett exempel på hur bisarr Aftonbladets text är.

Kanske jag borde upplysa Ebba von Essen, som för övrigt är försedd med viss psykologisk intuition, att jag vid ett flertal tillfällen träffat finnar som pratat flera fullständiga meningar i streck. En del faktiskt om banala saker som väder och vind. Obekräftade rykten säger tom att det finns finska författare som skrivit hela böcker - där man lyckats skildra både händelseförlopp och iaktagelser. Tänka sig.

Rätt ska vara rätt

Angående inlägget nedan, om puckade erbjudanden, så kanske man inte ska skratta. Jusektidningen skriver:

"Ökning av falska examensbevisAnvändningen av falska universitetsexamen ökar i den akademiska världen, uppger Dagens Nyheter. Under årets första tre månader inkom tolv bluffärenden till Högskoleverket, jämfört med ett 20-tal under tidigare helår. Majoriteten av de bluffärenden som når Högskoleverket kommer från landets universitet och högskolor. Mycket sällan rör det sig om att arbetsgivare fått in falska ansökningshandlingar.Förra året avslöjades en lektor med falsk examen vid Mittuniversitetet. Mannen, som undervisat på lärosätet i elva år, får sin doktorstitel indragen men får jobba kvar. "

Jeeezus, att folk orkar hålla på att fuska! Faktiskt otroligt taskigt mot oss som har en halv miljard i studieskuld och nästan fick skjörbjugg av den taskiga mat man käkat. Det borde vara domen för de som ertappats att köpa falska examensbevis: fem år på billiga nudlar (obs! utan tillbehör!) och lika lång tid i CSN:s telefonkö.

Facket informerar

Jusektidningen bjuder alltid på mycket intressant att läsa. Först noterar vi att det tillkommit ännu ett argument för fäder att stanna hemma och ta hand om sina barn. Nämligen liv och hälsa. Vem är förvånad? Det måste ju vara ungefär samma fenomen som varför finlandssvenskar lever längre och är friskare än finnar: de har i större utsträckning ett socialt nätverk och ingår i ett sammanhang. Då är risken mindre att man super ner sig eller sjunker bort i depression och ensamhet. Plus de argument som nämns i artikeln, att man måste faktiskt nyktra till och fimpa när bägge armarna behövs till att byta blöjor och rädda det som räddas kan av hemmets inredning.

Läser sedan om tillvaron för unga jurister på advokatbyråer. Med en arbetstid på ca 60 timmar i veckan och en lön på 25 000 har kvinnan i artikeln en timlön som motsvarar en hotellstädares. Man river sig i huvudet och undrar varför i herrans namn någon går med på detta? Visst finns det en grotesk arbetslöshet bland nyutexaminerade akademiker och visst kan det säkert vara stimulerande arbetsuppgifter som erbjuds. Emellanåt i alla fall. Men ändå? Hur kan det vara värt det? Anser de verkligen att titel advokat är så otroligt eftertraktad att de är villiga att leva i det närmaste som slavar under flera år? Mycket märkligt. Och tro mig, det är inte en "surt sa räven"-reaktion!

I love spam

Guuuud, vilket bra erbjudande jag fick i form av en kommentar till mitt förra inlägg!

"Get any Desired College Degree, In less then 2 weeks. Call this number now 24 hours a day 7 days a week (413) 208-3069Get these Degrees NOW!!!"BA", "BSc", "MA", "MSc", "MBA", "PHD", Get everything within 2 weeks.100% verifiable, this is a real deal. Act now you owe it to your future. (413) 208-3069 call now 24 hours a day, 7 days a week. "

Tänk va, att man kan få en MBA, eller tom en PHD på bara 2 veckor. Och allt är på riktigt. Fantastiskt. Verkligen tur att man har en blogg så man inte missar såna erbjudanden.

Två bra

Dagen började med två roliga länkar, om två saker som är ganska viktiga. Joråvishån och hår.

Kolla här, en själsfrände! http://esc.blogg.se/


Och, vadå, orange skulle det vara weird? Då har de inte sett mig i min platinablonda variant 1991...

Your Hair Should Be Orange

Expressive, deep, and one of a kind.You pull off "weird" well - hardly anyone notices.

What's" Your Funky Inner Hair Color?

Simultankapacitet

Satt på möte och lyssnade oerhörd uppmärksamt på allt som sades. Jo då. Han ändå tänka en massa djupa saker. Så som:

Hur ska man egentligen äta små tunna, sladdriga gurkkivor på ett elegant sätt. Magdalena Ribbing på DN är ju min etikettsguru så jag försökte frenetiskt komma på hur hon skulle ha gjort. Hon skulle absolut ha använt gaffeln - inte fingrarna! - och det hade ju varit enkelt om gurkskivan varit lite mer stabil. Men nu skulle den ju bara hänga som en slabbadask på gaffeln, och hur elegant ser det ut, med EN sladdrig gurkskiva hängandes på gaffeln, som man snabbt får slänga in i munnen innan den halkar av? Jag väntade till mötets slut, sen åt jag den snabbt som attan.

Å sen, slipsar är ju ett konstigt plagg. De liksom bara hänger där, utan poäng. Lite på sniskan, till höger eller vänster. Ibland lite knölig, ibland för lång, ibland för kort eller osnyggt knuten. Det är väl därför bara män har slips antar jag.

Måste be maken ta kort på sonen när han, sonen alltså, har sin söta virkade mössa på nu ute i vårsolen. Vill ha ett sånt foto att titta på på dagarna.

Sen upptäcke jag att stenen i min vigselring ramlat bort. Hur skedde det? Nu är det bara ett fult hål där! Måste få en ny diamant.

Ett mycket givande möte.

Jag och min spatt-hjärna

Kan man be att få bli lobotomerad för att öka sin koncentrationsförmåga? Det är bara så otroligt opraktiskt att ha en maximal concentration span (försökte förgäves komma på ett svenskt ord!) på typ 35 sekunder när det ingår i ens jobb att plöja igenom tråkiga dokumentluntor. Det är mig ett mysterium hur jag någonsin klarade en tenta, när jag var tvungen att rusa upp och sortera tuberna i kylskåpet eller damma tv:n stup i kvarten. Och nu är det inte bättre, nu måste jag kolla mejl, äta ett äpple, gå på toa, snacka med en kollega, surfa lite och städa handväskan samtidigt som jag kämpar mig igenom dödens tråkiga papper. Vad göra?!

Att blogga eller låta bli

Jag fick en kommentar häromdagen till ett av mina tidigare inlägg. Tack för det!! Chockade mig en aning att någon faktiskt går in här emellanåt, jag har ju nästan själv glömt att den här bloggen existerar. Visst tänker jag emellanåt att jag borde skriva här, saknar faktiskt ibland den gamla rabarber-bloggen (nån som minns den?) som jag en dag i värsta rensa-i-röran-ivern deletade. Den som ett tag låg på nån slags topp20-lista.

Men nu, nu bloggar ju alla. Och då menar jag ALLA. Så varför skulle jag göra det? Vill inte på nåt vis påstå att jag var först, eller ens tidig med att blogga. Bara att jag kanske gjorde det ca en kvart innan aftonbladet och expressen överföll oss slösurfare med uppmaningen att börja blogga. Och om då varenda kotte ska konkurrera med sina bloggar, varför skulle jag då orka plita ner nåt om mitt tämligen orafflande liv? Jag menar, så pass egotrippad är man ju att man inte vill skriva om ingen läser. Hö hö. Å andra sidan är det ju det som är läskigt också, att nån faktiskt skulle läsa det man skrev.

Fast å andra sidan, om L. Skugge kan ta 69 spänn för att folk ska läsa om hennes graviditet och hennes trädgårdsodling (djiiizuz, hon får tom mig att framstå som rena rama thrillseekern) kan jag kanske skriva om mina dagliga utmaningar, så som att komma till jobbet utan blåbärsbajsfläckar på nystrukna jobbskjortan, och locka en två-tre pers? Om man betalar lite för det iaf.