Lekparksparasiter

Kära Lekparksföräldrar,

Vi vet alla att det emellanåt är tristare än trist att hänga i lekparken. Faktum är dock att det är lika tråkigt för alla. Det är därför tämligen osolidariskt att gå dit och lämna sitt barn utan tillsyn medan man själv:
a) pratar i telefon/sms:ar
b) läser en bok/tidning eller
c) snackar med sina polare

och överlåter åt sina medmänniskor att se på/ingripa när ditt barn:

1) käkar sand i sådana mängder att akut risk för kvävning föreligger;
2) slår alt knuffar undan småglinen som står före i rutchkanekön; eller
3) snor någon annans spade och slår ett tredje barn i huvudet med densamma.

Jag är en trött tvåbarnsmor som tar min övervakningsplikt på största allvar. Den inbegriper dock endast mina två egna telningar. Jag undanber mig uppdrag som obetald barnvakt på offentlig plats. Jag älskar mina barn högst i världen, jag tycker vänners och släktingars barn oftast är charmerande och kan även tolerera helt obekanta barn. Däremot tycker jag inte att det är det minsta gulligt när barn uppvisar något av beteendena 1-3 ovan, eller annat motsvarande socialt oacceptabelt beteende som innebär risk för person- eller sakskada, så alla ni som brukar småle övereseende när era barn uppvisar dylikt beteende kan upphöra omedelbart med detta. I allmänna lekparker bör stenhård kontroll och faschistoid ordning gälla för att inte allmänfarligt kaos skall utbryta. SÅ HÅLL FÖR FASIKEN KOLL PÅ ERA UNGAR!!!!!!!!

Soliga sommarhälsningar,

Sura Faschistmorsan

Oklart vilka egenskaper som avgör

Sonen leker ofta att alla i familjen "är" något. Den senaste veckan har han upprepat att han och pappa är brandman, lillasyster är sjörövare och jag är groda! Vafan, varför kan inte jag få vara nåt coolare. Typ Sverker Olofsson eller nåt.

Hej hej

Tillbaka igen!. Semestern var lång, barnen var snälla ibland och bråkiga ibland. Nästan jämt var de söta. Vi åt nästan hela tiden och när vi inte åt pratade vi om vad, var och när vi skulle äta nästa gång. Kolonilotten ser ut som en Finlandsfilial av Amazonas regnskog. Må den barmhärtiga hösten komma snart.

Borsta halmen ur håret

Packar inför kommande stockholmssemester. Slänger sonens jacka och solhatt i tvätten, kommer på mig själv att tänka "vi måste ju vara rena och fina nu när vi ska till Stockholm". Som vore vi kusinerna från landet som ska på sällsynt besök i storstan. Hjälp, vad har hänt?! Jag såg ju Stockholm som hemma för inte alltför många år sedan.

Och dessutom höll hon upp dörren för mig

Idag när jag baxade in barnvagnen genom porten mötte jag den svenskspråkiga kassörskan från närbutiken rakt över gatan. Hon skulle upp till en av mina grannar, en gammal gammal dam med MS som rör sig med två kryckor. Hon skulle fråga om den gamla damen behövde något från butiken. Visst kan det ha varit i rent ekonomiskt syfte - vem vet vilka marginaler som finns i 2 dl kaffegrädde och im påse nypotatis. Men jag tror faktiskt att det var av ren medmänsklighet. Som kanske alltså finns här mitt inne i storstan ändå? Jag har ju ifrågasatt det tidigare.