rabarberrabarber

Takano!!

noreply@blogger.com (rabarber) — Thu, 21 Aug 2008 20:08:00 +0000

Steffanie berättar att hennes kollega är kvinnan som designade Takano-overallen. Hur stort är inte det?! Henne skulle jag vilja träffa. Allvarligt! Jag har nog aldrig känt mig så välklädd som när jag gick på klassfest iklädd Takano-overall. Nu vet jag ju inte vad det säger mest om, Takano-overallen eller min fortsatta modekarriär, men ändå.

Återseende

noreply@blogger.com (rabarber) — Thu, 21 Aug 2008 20:02:00 +0000

Är det inte otroligt faschinerande att man kan träffa gamla vänner man inte träffat eller haft någon som helst kontakt med på många år, och sen när man möts så känns det som att det bara gått ett par veckor. Man fortsätter där man slutade, åtta år tidigare. Sånt är rätt fantastiskt. Sånt värmer hjärtat.

Sikta om?

noreply@blogger.com (rabarber) — Thu, 21 Aug 2008 19:55:00 +0000

Jag har tappat inspirationen att skriva, som kanske märks. Funderar på att starta en ren trädgårdsblogg och kom på det perfekta namnet på den. Maski Halonen - Finlands sämsta trädgårdsmästare. HA HA HA, det tyckte jag faktiskt själv var jättefyndigt, att använda den gamla vitsen. Där kunde jag skriva om alla olika ogräs vi har på kolonilotten, om att vårt päronträd har 1 (ett) päron, om att våra äppelträd har mumiesjukan, att vi har anlitat en trädgårdskonsult som ska göra en fin uteplats åt oss och om hur vi ska gå till väga för att vi nästa sommar ska ha en fantastisk oas till trädgård, som man inte får det minsta dödsångest av.

Lurviga lister

noreply@blogger.com (rabarber) — Thu, 14 Aug 2008 19:31:00 +0000

En nackdel med att vara hemma på dagtid är att man ser en massa skit. Och då menar jag inte alla högkvalitativa tv-program som visas under dagarna, utan det som frodas i hörnen. Och mitt på golvet. Och på dörrlisterna. Och på skåpluckorna. Har månne socialstyrelsen någon rekommendation angående hur ofta man bör torka golvlisterna?

Är det rötmånad så är det

noreply@blogger.com (rabarber) — Sat, 02 Aug 2008 09:28:00 +0000

Sonen tror att "klunk" är samma ord som "klump". Således:

- Mamma, mer mjölk. Bara lite, bara en klump.

Luggen och jag

noreply@blogger.com (rabarber) — Sat, 02 Aug 2008 08:36:00 +0000

Min hårsituation är helt utom kontroll. Luggeländet bara hänger och resten är inte bättre. Kan man gå och göra en hårexstension på bara luggen, så att jag kan få sätta upp min älskade hästsvans igen? Jag måste skaffa nån slags keps att ha på mig och försöka se lite glamoursportig ut, sådär som Elin Tiger Woods (vi är ju jättelika även annars). Vilken annan huvudbonad kan man annars ha, utan att slutresultatet blir antingen Povel Ramel- eller Hyacint Bucket- lookalike? Jag säger det igen: om jag någonsin i framtiden pratar om att gå och få luggen avklippt - spärra in mig!!

Lekparksparasiter

noreply@blogger.com (rabarber) — Wed, 30 Jul 2008 09:32:00 +0000

Kära Lekparksföräldrar,

Vi vet alla att det emellanåt är tristare än trist att hänga i lekparken. Faktum är dock att det är lika tråkigt för alla. Det är därför tämligen osolidariskt att gå dit och lämna sitt barn utan tillsyn medan man själv:
a) pratar i telefon/sms:ar
b) läser en bok/tidning eller
c) snackar med sina polare

och överlåter åt sina medmänniskor att se på/ingripa när ditt barn:

1) käkar sand i sådana mängder att akut risk för kvävning föreligger;
2) slår alt knuffar undan småglinen som står före i rutchkanekön; eller
3) snor någon annans spade och slår ett tredje barn i huvudet med densamma.

Jag är en trött tvåbarnsmor som tar min övervakningsplikt på största allvar. Den inbegriper dock endast mina två egna telningar. Jag undanber mig uppdrag som obetald barnvakt på offentlig plats. Jag älskar mina barn högst i världen, jag tycker vänners och släktingars barn oftast är charmerande och kan även tolerera helt obekanta barn. Däremot tycker jag inte att det är det minsta gulligt när barn uppvisar något av beteendena 1-3 ovan, eller annat motsvarande socialt oacceptabelt beteende som innebär risk för person- eller sakskada, så alla ni som brukar småle övereseende när era barn uppvisar dylikt beteende kan upphöra omedelbart med detta. I allmänna lekparker bör stenhård kontroll och faschistoid ordning gälla för att inte allmänfarligt kaos skall utbryta. SÅ HÅLL FÖR FASIKEN KOLL PÅ ERA UNGAR!!!!!!!!

Soliga sommarhälsningar,

Sura Faschistmorsan

Oklart vilka egenskaper som avgör

noreply@blogger.com (rabarber) — Tue, 29 Jul 2008 18:18:00 +0000

Sonen leker ofta att alla i familjen "är" något. Den senaste veckan har han upprepat att han och pappa är brandman, lillasyster är sjörövare och jag är groda! Vafan, varför kan inte jag få vara nåt coolare. Typ Sverker Olofsson eller nåt.

Hej hej

noreply@blogger.com (rabarber) — Tue, 29 Jul 2008 18:15:00 +0000

Tillbaka igen!. Semestern var lång, barnen var snälla ibland och bråkiga ibland. Nästan jämt var de söta. Vi åt nästan hela tiden och när vi inte åt pratade vi om vad, var och när vi skulle äta nästa gång. Kolonilotten ser ut som en Finlandsfilial av Amazonas regnskog. Må den barmhärtiga hösten komma snart.

Borsta halmen ur håret

noreply@blogger.com (rabarber) — Sun, 06 Jul 2008 20:09:00 +0000

Packar inför kommande stockholmssemester. Slänger sonens jacka och solhatt i tvätten, kommer på mig själv att tänka "vi måste ju vara rena och fina nu när vi ska till Stockholm". Som vore vi kusinerna från landet som ska på sällsynt besök i storstan. Hjälp, vad har hänt?! Jag såg ju Stockholm som hemma för inte alltför många år sedan.

Och dessutom höll hon upp dörren för mig

noreply@blogger.com (rabarber) — Fri, 04 Jul 2008 14:16:00 +0000

Idag när jag baxade in barnvagnen genom porten mötte jag den svenskspråkiga kassörskan från närbutiken rakt över gatan. Hon skulle upp till en av mina grannar, en gammal gammal dam med MS som rör sig med två kryckor. Hon skulle fråga om den gamla damen behövde något från butiken. Visst kan det ha varit i rent ekonomiskt syfte - vem vet vilka marginaler som finns i 2 dl kaffegrädde och im påse nypotatis. Men jag tror faktiskt att det var av ren medmänsklighet. Som kanske alltså finns här mitt inne i storstan ändå? Jag har ju ifrågasatt det tidigare.

Men pionerna är vackra

noreply@blogger.com (rabarber) — Sat, 28 Jun 2008 19:14:00 +0000

Man inser liksom inte hur mycket arbete det är med en trädgård innan man står där och skådar ut över sina igenväxta ägor. Hur kunde det som var så grått och kalt i mars, så sprött och skirt i maj, i juni fullkomligt explodera i blad, blommor och ogräs som växer i raketfart? Grönsakslandet, eller rättare sagt "grönsakslandet", hade växt igen så jag satte på mig storstövlarna för att röja upp lite. Den hade liksom samma format som en djungel, med under- och övervegetation. När väl övervegetationen var undanriven så fanns minsann i undervegetationen lite spröda persiljeskaft och lite svajig morotsblast. Jag hoppas de inser att de måste ha en enorm livsvilja för att överleva i vår omvårdnad.

Undrar om det finns någon marknad för självplock av brännässlor? Eller kunde det möjligtvis finnas ett behov av en botanisk ogrästrädgård, för stadens botanikstuderande att undersöka? Vill nån ha några kilo kirskål att fläta lianer av - kom och hämta!

Men jag och sonen var till Bauhaus och köpte en sandlåda idag. Nu ska den monteras ihop och sedan ska vår lilla kolonilott i ett slag förvandlas till den barnvänliga oas den var ämnad att bli.

Ha alltid linjalen redo!

noreply@blogger.com (rabarber) — Fri, 27 Jun 2008 19:43:00 +0000

O vad jag älskar Magdalena Ribbings etikettspalt i DN! Den är en guldgruva. På riktigt alltså! Hon har svar på allt och folk har verkligen de mest märkliga frågor. Som denna.

Duplofeminism

noreply@blogger.com (rabarber) — Thu, 26 Jun 2008 19:20:00 +0000

Försöker vara lekmamma och leker med Duplo med treåringen. Blir tilldelad den sedvanliga mamma-duplogubben (hon med brun pottfrisyr och prickig scarf).
-"Nu vill jag köra traktor", säger mamma-gubben, och går mot duplotraktorn.
-"Nej", ylar treåringen. "Flickor kan inte köra traktor!"
Försöker dölja röken som kommer ut ur öronen - varifrån får små barn dessa idéer!?
-"Joho, det kan de visst!"
- "Nähä!"
-"Joho, flickor och pojkar kan göra precis samma saker", säger jag med bestämd röst. Funderar på att ta upp undantagen att flickor inte kan kissa stående och pojkar inte föda barn, men jag vet inte i vilken utsträckning det applicerar på dublogubbar, så jag avstår. "Så nu vill jag köra traktor".
- "Nej, bara Byggare Bob-gubbar får köra traktor. De som har sån här", argumenterar han och pekar på sin duplogubbes gula hjälm.
- "Jaha, vad får min mamma-gubbe göra då?", frågar jag uppgivet.
- "Vara där", säger han och pekar på duplokossan bakom duplostaketet.
Således ska jag valla duplokorna iförd min prickiga scarf.

Senare samma dag. Fortsatt duplolek.
-"Mamma här är du"
Jag får en duplogubbe med hjälm.
-"Jaha, en Byggare Bob-gubbe".
-" Ja", säger treåringen med bestämd röst, "flickor kan också vara Byggare Bob".
- "Precis. Nu ska jag köra traktor".

Jag tror poletten trillade ner. Nu ska vi skriva jämställdhetsplan för duplobondgården.

Mitt hem är min soptipp

noreply@blogger.com (rabarber) — Tue, 24 Jun 2008 09:53:00 +0000

Jag blir galen. Jag BLIR GALEN. Jag går som en uppskruvad energizerbunny och plockar plockar plockar saker hela dagarna och ÄNDÅ är det saker överallt. Om det bara vore leksaker, vettiga leksaker, som kan snabbt kunde plocka ihop och lägga i deras respektive låda (jodå, lådor har jag införskaffat i parti och minut i en patetisk förhoppning att det då skulle vara slut på röran). Men nej då, det är pinnar, stenar (samlas in vid varje utevistelse), hopknycklade buntar av målartejp (den senaste leken är att rulla in alla leksaker i metervis med målartejp), små papperslappar från klippningsövningar, kylskåpsmagneter, filtar, täcken, nappar, kapsylöppnare, lampskärmar och gud vet vad för allsköns skrot som ska dras fram för att lekas med. Jag blir galen! Ska jag behöva bli en faschistmorsa och förbjuda alla kreativa lekar som innebär att något annat än max två traditionella, rena, prydliga leksaker används? Eller ska jag i zenbuddhistisk anda köpa läget och acceptera att det är så här mitt liv, eller åtminstone mitt hem, kommer se ut de närmaste 5-10 åren? HJÄÄÄLP!

Vallmo & pion ploppade upp

noreply@blogger.com (rabarber) — Mon, 23 Jun 2008 18:45:00 +0000

Ryggont att vänta

noreply@blogger.com (rabarber) — Mon, 23 Jun 2008 18:32:00 +0000

"Kom iform efter förlossningen-gympa", blaha blaha säger jag. Gräva sandlåda i ösregn, det är ordentlig motion det. Alltså inte gräva i sandlådan, utan gräva en jättegrop i marken som så småningom ska bli en sandlåda. I ösregn. I sällskap med en treåring som rullar runt som en gammal vinterpotatis i geggamojjan.

Karlar i kortbyxor intresserar ej

noreply@blogger.com (rabarber) — Sat, 14 Jun 2008 20:06:00 +0000

När fotbolls-EM är slut är det jag som tar mig en slurk champagne (helt i enlighet med Livsmedelsverkets uppdaterade rekommendationer gällande alkohol och amning).

Roll on mama

noreply@blogger.com (rabarber) — Fri, 13 Jun 2008 11:13:00 +0000

Som ni kanske minns hade vi lite svettigt med monteringen av barnvagnen, dagen efter hemkomst från BB. Det visade sig att förklaringen var lika enkel som nedslående - framhjulen var defekta och måste bytas ut (vi hade en liten olycka innan vagnen packades ihop förra gången och kollade idiotiskt nog inte om vagnen var i skick efter det). Hur som - där stod vi med en tvådygnsbäbis men utan vagn. Nog för att vi burit storebror i alla möjliga tänkbara bäranordningar men en vagn vill man ju ändå ha. Om inte annat för att dra hem sina shoppingfynd. Eftersom jag vid det här tillfället, när vår barnvagns oduglighet just visat sig, ännu inte inlett min zenbuddhistiska fas i livet, blev jag helt bananas. Slet mitt hår, skällde och grät. Månne en och annan hormon var med i spelet också. Far i huset försökte föreslå alla möjliga tänkbara, tillfälliga lösningar på problemet (jo, precis alla - utom möjligtvis alternativet att strippa rullstolen som står parkerad i trapphuset på två hjul och montera dem på barnvagnen) men jag ratade dem alla. Således fick far och son göra en akututryckning och fara iväg och hyra en vagn. Så en vagn fick vi. En tysk vagn. Jo då, tysk kvalitet! Och tysk design. Dessvärre.

Inte är jag så snobbig att jag inte kan köra runt med en vagn som är ful som stryk. Jag är för gammal och mogen för sånt. Vad värre är så är den otymplig som ett kokadaver. Det är som att köra runt med en frysbox på hjul. På mina barnvagnspromenader får jag lust att ha rutig flanellskjorta och sjunga truck driving songs (ooohhh my eighteen wheeeeeler.....) medan jag mejar ner allt och alla på tre meters radie från oss. Jag kan riktigt se hur personalen i närbutiken suckar när vi gör entré - vi fastnar ju i varenda hörn, proppar igen gångarna och välter ner allt skit som står på nån hyllkant och dinglar. Och övriga kunder höjer på ögonbrynen och ställer den ordlösa frågan: 'Exakt VAD tänkte du när du skaffade den där vagnen?'. Då har jag lust att plocka fram en liten skylt där det står "Min riktiga vagn är en Gwyneth- vagn!" Vilket jag förstås inte gör, jag bara ler lite skamset, svettas, svär och plockar upp alla tvåhundra russinpaket jag just vält ner. Tänk att man kan längta besatt efter två gummihjul från Holland?

Men visst har den sina fördelar. Om det var möjligt, rent utbudsmässigt, skulle jag kunna storhandla på närbutiken. Dra hem en halv slaktad gris, 10 kg potatis, en bal toapapper, en årsförbrukning blöjor och kanske även ett tiotal vällingtetror med sugrör. Allt fraktat hem i vagnens varukorg. Jorå, den har sina fördelar. Roll on eighteeeen wheeeeler!

De är sötast när de sover

noreply@blogger.com (rabarber) — Fri, 13 Jun 2008 11:09:00 +0000

Jag borde få pris som dagens supermorsa! Båda barnen sover, middagsmaten är inhandlad, en maskin tvätt snurrar i maskinen och man ser faktiskt en aning golvyta under alla tågbanor/amningskuddar/trasiga babygym.

Nåja, verkligheten slår väl till igen med full kraft när som helt.

Snabba Cash

noreply@blogger.com (rabarber) — Tue, 10 Jun 2008 17:56:00 +0000

På tal om läsning: Jag har just läst klart Jens Lapidus Snabba Cash. Trodde inte det var min typ av bok men köpte den för att den varit så himla omtalad. Och jag blev fast, sträckläste den. Gick runt och kände mig som en del av den jugoslaviska maffian och när lillsnorpan gurglade på natten så blev det i mitt halvvakna tillstånd ett kodat meddelande om stundande knarkaffärer. Rekommenderad sommarläsning!

I de lugnaste vatten

noreply@blogger.com (rabarber) — Tue, 10 Jun 2008 17:38:00 +0000

Läser i senaste Damerna Värld (jo jag försöker ju hålla intellektet i trim. Stavas intellekt med ett eller två l förresten? Intelekt - intellekt. Två.) Där finns artikeln "De vet hur du blir framgångsrik" där bla Viveca Sten, chefsjurist på Posten intervjuas. Efter som varenda Kicki, Bettan och Lotta ska skriva deckare nuförtiden så har även Viveca Sten gjort det. Och hennes debutdeckare handlar om - håll i er - en polis och en bankjurist! Jag har ju länge förargat mig över att jurister med alla andra typer av tjänster (domare, åklagare, advokater, bolagsjurister, polischefer...) minsann kan porträtteras i böcker, tv och film, men bankjurister, de får minsann inte vara med. Men NU! Nu ska äntligen allmänheten upplysas om vilket rafflande liv bankjurister lever. Undrar vad boken handlar om? Försöker bankjuristen lösa det rafflande mysteriet om hur det alltid kan vara slut på häftklamrar i häftapparaten i kopieringsrummet? Eller får vi följa hennes/hans kamp att få f-rbannade Word att skapa automatisk numrering i låneavtalens klausuler? Nästa bok på min läslista: I de lugnaste vatten av Viveca Sten.

Finland 2008?

noreply@blogger.com (rabarber) — Fri, 06 Jun 2008 08:14:00 +0000

Far och storebror var just på treårskontroll hos rådgivningen (=BVC). Vår 'tant' ät nog snäll och rar men jag undrar stilla vilket sekel hon lever i. Hon tipsade maken om att han och sonen kan bonda genom att göra "miesten töitä" (manligt arbete) tillsammans. För moderna fäder räcker det alltså inte att ta en rejäl pappaledighet (i det här fallet 12 månader, att jämföra med mina 9), ta halva ansvaret för hem, hushåll och barnuppfostran. Nu måste far i huset ut och hugga ved också. Eller låna en bil som de kan meka med. Själv måste jag väl gå en kurs i korsstygnsbroderi så jag kan bonda korrekt med min dotter.

Hurra för Gustav Vasas konfirmation. Eller vad det nu är vi firar...

noreply@blogger.com (rabarber) — Fri, 06 Jun 2008 07:24:00 +0000

Glad nationaldag! Jag firar med en Toffifee.

Kan någon förrestent föreställa sig exakt hur jobbigt det är att genomleva den (in)famösa tvåbarnschocken SAMTIDIGT som man har luggen på utväxt!? Jag har sagt det förut och jag säger det igen: talar jag någonsin om att klippa av mig håret igen så stoppa mig. Med alla medel. Hästsvans är mitt öde.

Vardag

noreply@blogger.com (rabarber) — Wed, 04 Jun 2008 07:43:00 +0000

Vardagen är här. Far går på jobbet. Storebror går till dagis. Gratulationsblommorna har vissnat och landat i komposten. Själv försöker jag lösa mysteriet hur en liten klump som bara äter, sover och kakkar kan hålla en vuxen och fullt arbetsför människa sysselsatt hela tiden. Ok, lite slåss jag med tvättkorgen också och nån timme per dag tar det att skövla undan spåren efter vilda treåringslekar. Undrar om man, för skojs skull, skulle börja föra statistik över hur ofta jag slår tårna över Briotågbanan som alltid står uppbyggd mitt på vardagsrumsgolvet?

Jag har satt upp vissa målsättningar för den här mammaledigheten:

- Inte stressa. Jag har insett att jag kan bygga upp hälsovådliga nivåer stresshormon (är det ett hormon??) över de mest konstiga saker. Så nu ska jag försöka lägga mig till med mer en mer zenbuddhistisk livssyn. Inte stressa. Allt flyter. Jag är luuuuugn och aaavslappnad. (Yeah right.)

- Jag ska äta. Gärna något annat än 200 Marabou choklad om dagen. Förra mammaledigheten levde jag på Snickers och Coca cola light första tre månaderna. Denna gång gled jag in på Marabou och Pommac-banan, men jag lyckades ta mig själv i skinnet! Så nu har jag ätit fisksopparester i två dagar och bara tjuvmumsat på lite Toffifee sådär i smyg ibland.

- Jag ska sova. "Sov när bäbisen sover" står det i alla överlevnadguider för nybakade föräldrar. Och det är vad jag tänker göra. Utan att sova överlever man inte. Åtminstone inte med den mentala hälsan i behåll.

- Jag ska vara ekonomisk. Det måste finnas något att roa sig med tillsammans med en pyttebäbis utom att gå och shoppa? Jag har bara inte kommit på vad.

- Jag ska vara social. Lite i alla fall. Om så bara på sms-nivå. Det är inte helt lätt att vara social när man är dödstrött, alla kläder luktar babyspya och man inte har några byxor som passar och det tar 3 timmar att komma utanför dörren (amma, klä på bäbisen, amma igen, klä av bäbisen, byta bajsblöja, byta kläder på sig själv, amma igen osv osv). Men utan mänsklig kontakt blir man ett ufo. Man blir folkskygg och paranoid. Och det känns ännu svårare att ta sig utanför dörren. Så nu ska jag gå till kvartersbutiken och snacka med den svenskspråkiga kassatanten. Känns som en lagom social kontakt för idag.