På den första dagen..

.. köpte jag ugnsrengöringsmedel på Tarjaoustalo, gick ut med hunden och sov middag. Ingen dramatik, ingen öppning i den gråmulna himlen som visade att en ny tideräkning börjat. Mammaledighetstideräkningen. Fast ännu kanske det bara borde kallas 11-kilos-boll-på-magen-ledighet, för någon öm moder har åtminstone inte jag sett till ännu.

Men bara tanken på att jag nu ska gå hemma och vänta på att magbollen ska förvandlas till en livs levande människa och jag och herr rabarber ska förvandlas från halvslappa, egoistiska DINCs till ansvarsfulla föräldrar som med självgod min kan både byta blöjor, trösta och natta är en märklig tanke. Ibland en härlig tanke, ibland en skräckinjagande tanke, oftast en blandning av både och.