I nöd och lust

Aftonbladet refererar till ännu en av dessa fantastiska undersäkningar som gjorts någonstans i världen och som, i alla fall när de refereras, har som syfte att visa att världen är galen och människan tragisk. Dagens statistik gäller engelsmännens vård av sjuka husdjur och efter artikeln följer frågan "Har du stannat hemma från jobbet pga av vård av sjukt husdjur?".

Jag har tack och lov aldrig behövt stanna hemma från jobbet för vård av sjuk hund. Tack och lov säger jag, eftersom jag är glad att min hund varit så frisk. Skulle han en dag behöva mig hemma skulle jag inte tveka en sekund att stanna hemma. Troligtvis skulle jag nog använda en semesterdag eller ta komp-ledigt för detta, men nog skulle jag vara hemma. Har man tagit på sig ansvaret för en annan varelse ska man ta det åtagandet på allvar. Då ska man inte bara tro att de är att pussa och gulla och göra allt det skojiga. Man måste även plocka bajs/tömma kattlådan, betala dyra veterinärräkningar och om så behövs, stanna hemma och hålla tassen och badda nosen.

Att de djurälskande engelsmännen oroar sig mer för sina husdjur än för sina partners och släktingar är väl inte så konstigt. De flesta har en partner som själv kan ringa läkaren, koka honungste och ta tempen, men mycket få katter och hundar som jag känner kan ens tala om riktigt var de har ont eller hur mycket. Att man tar ledigt för vård av sjukt husdjur är inget tecken på fjompighet eller onödig blödighet, det är ett tecken på att man tar sin uppgift som husdjursägare på allvar, att man inser att man har det fullständiga ansvaret för en annan varelses välmående.