Simultankapacitet

Satt på möte och lyssnade oerhörd uppmärksamt på allt som sades. Jo då. Han ändå tänka en massa djupa saker. Så som:

Hur ska man egentligen äta små tunna, sladdriga gurkkivor på ett elegant sätt. Magdalena Ribbing på DN är ju min etikettsguru så jag försökte frenetiskt komma på hur hon skulle ha gjort. Hon skulle absolut ha använt gaffeln - inte fingrarna! - och det hade ju varit enkelt om gurkskivan varit lite mer stabil. Men nu skulle den ju bara hänga som en slabbadask på gaffeln, och hur elegant ser det ut, med EN sladdrig gurkskiva hängandes på gaffeln, som man snabbt får slänga in i munnen innan den halkar av? Jag väntade till mötets slut, sen åt jag den snabbt som attan.

Å sen, slipsar är ju ett konstigt plagg. De liksom bara hänger där, utan poäng. Lite på sniskan, till höger eller vänster. Ibland lite knölig, ibland för lång, ibland för kort eller osnyggt knuten. Det är väl därför bara män har slips antar jag.

Måste be maken ta kort på sonen när han, sonen alltså, har sin söta virkade mössa på nu ute i vårsolen. Vill ha ett sånt foto att titta på på dagarna.

Sen upptäcke jag att stenen i min vigselring ramlat bort. Hur skedde det? Nu är det bara ett fult hål där! Måste få en ny diamant.

Ett mycket givande möte.