Livsvisdom

Sonens dagiskompis följde med hem från dagis igår. Över spenatplättar och rivna morötter förklarade jag att dagis skulle ha valborgs-maskerad följande dag (meddelat 24 timmar i förväg, till alla föräldrars stora glädje), och att man då får klä ut sig och låtsas att man är nånting, tex hund eller sjörövare.

Den blondlockige treåringen tittade oförstående på mig och sa:
- "Vi ÄR redan sjörövare."
Så klart. Det stitter i attityden, inte i kläderna. Den inställningen skulle man köpa. "Jag ÄR redan skitsnygg/cool/elegant, jag behöver inte klä upp mig."

En stund senare vände min egen lille ängel vattenglaset upp och ner när jag var i köket en stund. På vuxenmanér fick jag småspader, påpekade att det var dumheter och frågade varför i hela världen han gjorde så.
-"Det var roligt", var det självklara svaret.
Ja så klart. Hur bemöter man det argumentet. Man måste ju få ha roligt ibland.