Mitt hem är min soptipp

Jag blir galen. Jag BLIR GALEN. Jag går som en uppskruvad energizerbunny och plockar plockar plockar saker hela dagarna och ÄNDÅ är det saker överallt. Om det bara vore leksaker, vettiga leksaker, som kan snabbt kunde plocka ihop och lägga i deras respektive låda (jodå, lådor har jag införskaffat i parti och minut i en patetisk förhoppning att det då skulle vara slut på röran). Men nej då, det är pinnar, stenar (samlas in vid varje utevistelse), hopknycklade buntar av målartejp (den senaste leken är att rulla in alla leksaker i metervis med målartejp), små papperslappar från klippningsövningar, kylskåpsmagneter, filtar, täcken, nappar, kapsylöppnare, lampskärmar och gud vet vad för allsköns skrot som ska dras fram för att lekas med. Jag blir galen! Ska jag behöva bli en faschistmorsa och förbjuda alla kreativa lekar som innebär att något annat än max två traditionella, rena, prydliga leksaker används? Eller ska jag i zenbuddhistisk anda köpa läget och acceptera att det är så här mitt liv, eller åtminstone mitt hem, kommer se ut de närmaste 5-10 åren? HJÄÄÄLP!