Wednesday, June 04, 2008

Vardag

Vardagen är här. Far går på jobbet. Storebror går till dagis. Gratulationsblommorna har vissnat och landat i komposten. Själv försöker jag lösa mysteriet hur en liten klump som bara äter, sover och kakkar kan hålla en vuxen och fullt arbetsför människa sysselsatt hela tiden. Ok, lite slåss jag med tvättkorgen också och nån timme per dag tar det att skövla undan spåren efter vilda treåringslekar. Undrar om man, för skojs skull, skulle börja föra statistik över hur ofta jag slår tårna över Briotågbanan som alltid står uppbyggd mitt på vardagsrumsgolvet?

Jag har satt upp vissa målsättningar för den här mammaledigheten:

- Inte stressa. Jag har insett att jag kan bygga upp hälsovådliga nivåer stresshormon (är det ett hormon??) över de mest konstiga saker. Så nu ska jag försöka lägga mig till med mer en mer zenbuddhistisk livssyn. Inte stressa. Allt flyter. Jag är luuuuugn och aaavslappnad. (Yeah right.)

- Jag ska äta. Gärna något annat än 200 Marabou choklad om dagen. Förra mammaledigheten levde jag på Snickers och Coca cola light första tre månaderna. Denna gång gled jag in på Marabou och Pommac-banan, men jag lyckades ta mig själv i skinnet! Så nu har jag ätit fisksopparester i två dagar och bara tjuvmumsat på lite Toffifee sådär i smyg ibland.

- Jag ska sova. "Sov när bäbisen sover" står det i alla överlevnadguider för nybakade föräldrar. Och det är vad jag tänker göra. Utan att sova överlever man inte. Åtminstone inte med den mentala hälsan i behåll.

- Jag ska vara ekonomisk. Det måste finnas något att roa sig med tillsammans med en pyttebäbis utom att gå och shoppa? Jag har bara inte kommit på vad.

- Jag ska vara social. Lite i alla fall. Om så bara på sms-nivå. Det är inte helt lätt att vara social när man är dödstrött, alla kläder luktar babyspya och man inte har några byxor som passar och det tar 3 timmar att komma utanför dörren (amma, klä på bäbisen, amma igen, klä av bäbisen, byta bajsblöja, byta kläder på sig själv, amma igen osv osv). Men utan mänsklig kontakt blir man ett ufo. Man blir folkskygg och paranoid. Och det känns ännu svårare att ta sig utanför dörren. Så nu ska jag gå till kvartersbutiken och snacka med den svenskspråkiga kassatanten. Känns som en lagom social kontakt för idag.

2 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Låter klokt att ta det lugnt! Det gjorde jag med stortjejen. Men nu sliter jag mitt (allt gråare) hår för att hinna med sista hemtentan mellan amningarna. Att shoppa låter mycket roligare! Och att äta choklad också...
/Eva

04 June, 2008 11:08  
Blogger K said...

Va du e klok Linda!! Later som en vettig livssyn for den narmaste tiden! Sag ett mysigt foto pa fb, har du nan typ picasa sida man kan kika in pa far du garna mejla over den! ;) E ju lite nyfiken pa bebisen, har hon fatt nat namn an?
Kramar till hela familjen! Karin

04 June, 2008 16:03  

Post a Comment

<< Home