Men pionerna är vackra

Man inser liksom inte hur mycket arbete det är med en trädgård innan man står där och skådar ut över sina igenväxta ägor. Hur kunde det som var så grått och kalt i mars, så sprött och skirt i maj, i juni fullkomligt explodera i blad, blommor och ogräs som växer i raketfart? Grönsakslandet, eller rättare sagt "grönsakslandet", hade växt igen så jag satte på mig storstövlarna för att röja upp lite. Den hade liksom samma format som en djungel, med under- och övervegetation. När väl övervegetationen var undanriven så fanns minsann i undervegetationen lite spröda persiljeskaft och lite svajig morotsblast. Jag hoppas de inser att de måste ha en enorm livsvilja för att överleva i vår omvårdnad.

Undrar om det finns någon marknad för självplock av brännässlor? Eller kunde det möjligtvis finnas ett behov av en botanisk ogrästrädgård, för stadens botanikstuderande att undersöka? Vill nån ha några kilo kirskål att fläta lianer av - kom och hämta!

Men jag och sonen var till Bauhaus och köpte en sandlåda idag. Nu ska den monteras ihop och sedan ska vår lilla kolonilott i ett slag förvandlas till den barnvänliga oas den var ämnad att bli.