Dagen D

Var 17 har dessa 5 veckor av mammaledighet tagit vägen? 5 veckor då jag skulle göra allt - städa hela huset uppifrån och ner, förbereda bäbisens ankomst och sen bara vila vila vila så jag bubblade av energi när bäbisen tillslut anlände. Jag skulle ju vila så mycket att jag skulle bli helt uttråkad, så att klockorna stannade. Jag skulle hinna bjuda mina kollegor på lunch, framkalla foton från maj 2005 och framåt och kanske till och med sy en frottégroda. Men lägenheten är inte helt städad ni - skulle se våra golvlister - vi har svårt besluta hur vi på minst dåliga sätt ska möblera sovrummet för att få in både babysäng och skötbord och vilar gör jag en liten stund då och då, när jag inte har något annat projekt på gång.

Och idag är det dagen D. Idag är bäbisen färdiggräddad, redo att komma ut. Men det verkar den ju inte göra. Inte ens om jag småklämmer lite på magen för att liksom hinta om att det är dags. Varför får jag envisa barn med en massa egna åsikter som inte bara gör som mamma säger? Nåja, kanske lite listskurning kan göra susen?