Efterklokhet

Okej okej, Monaco och Andorra. Hjärnsläpp. Totalt. Min ursäkt är att jag endast hade sett på förhandstittarna en gång, och baserat på det så kan ju vem som helst missta sig. Hade på känn - faktiskt!- att det skulle gå bra för Irland, men eftersom alla dissat den så vågade jag inte tro på min känsla. Men Slovenien - hur kunde jag glömma den!? Den var ju skitbra? Belgien var ju rätt mesig live, men nog borde den ha platsat i Finalen.

Och så Finland. Jag vet inte vad det beror på. Jag som är som en gammal konservativ tant när det gäller musik. Som tycker Eurovision Song Contest är i det närmaste heligt och ingen plats för fjanterier. Jag som tycker att allt som är skramligare än Tores Skogman är usch och fy. Jag har börjat gilla Lordi. Kanske inte så mycket för musiken, men för att jag börjat ta de där figurerna till mitt hjärta. Är de egentligen inte bara som mumintroll med hemskt dålig hy? Kanske beror det på att Finland för första gången i historien har en låt som på riktigt väcker uppmärksamhet, som det snackas om. Geir Rönning, Jari Sillanpää och Laura Vuotiainen är alla strålande artister som gjorde ett bra jobb (förutom att herrarna uppenbarligen valde fel - eller hade sparkat sin - stylist), men det snackades inte om dem. Inte ens en superstjärna som Jari Sillanpää, uppväxt i Sverige som han är, fick rubriker och sympatier i Sverige på samma sätt som Lordi. Kanske beror det på den växande hypen, men mitt hjärta har börjat slå för Lordi. Tänk om, tänk om... de skulle vinna!! Tanken svindlar, gör mig yr. Och gör alla finländare skräckslagna. Alla som har sett någon slags tv-gala i Finland vet känslan. Att det suger. Att Miss Finlandtävlingen hålls i ett köpcentrum där gästartisten kommer ner i en rulltrappa. Eller på en sunkig Viking-båt.

Snälla snälla Gud, om Finland skulle vinna, se då till att Yle tar hjälp av SVT att ordna en final som vi kan vara stolta över. Och om det inte går, låt Ukraina vinna.