Aktiv som attan

..är man ju. Hittade tre små inlägg som jag skrev under hösten i London, men aldrig publicerade. Här är den ena (sätt ut prickar och ringar på valfria platser...):

"26 oktober 2006

Ar det inte konstigt det har med trevlighet, vilken skillnad det gor. Gick in i morse pa ett litet kafe for att kopa dagens jattebalja kaffe. Jag hade bara varit pa detta stalle en gang tidigare da det finns ett stalle narmare mitt jobb dit jag oftast gar. Men jag borjar bli lite generad, for killen som star dar vet nu fortiden vad jag brukar kopa sa jag behover inte langre sjalv namna vad jag vill ha, jag bara nickar bekraftande nar han sager 'americano with cold skimmed milk?". Dessutom koper jag kaffe dar sa ofta att han maste tro att jag ar arhundradets koffeinist, vilket jag ju ocksa ar... Hur som helst, jag skulle alltsa kopa en balja kaffe (och en nastan fettfri croissant) pa ett annat stalle idag. De smasura tjejerna bakom disken, som for ovrigt ar sa hog att de smasura tjejerna knappt syns, tog upp min bestallning och jag betalade. Efter en stund levererades en fjuttig liten kopp kaffe. "Jag bestallde en stor" sa jag. Fnys, suck bakom skyhoga disken. "En stor?!" Kaffeansvariga sura tjejen borjar fippla med kaffemaskinen. "Betalade jag for en liten eller?" Far ett knappt ohorbart 'ja' till svar. "Ok sager jag, jag kan val noja mig med den har da" sager jag, menlos som jag ar. Ingen ursakt, inget tack. Ingen stor grej heller, men de jobbar i ett serviceyrke, jag var deras kund, jag bestallde en STOR kaffe och mina inkop betalar deras lon. Och ett fnys far man till svar.

Kom nagra minuter senare till entren till mitt jobb och inser att mitt passerkort blev kvar hemma. Pratar med vakten i receptionen som med ett leende ger mig ett gastkort - sa att jag overhuvudtaget far ga in i huset -och forklarar i detalj hur jag ska ta mig till sakerhetsavdelningen for att fa ett tillfalligt passerkort. Pa sakerhetsavdelningen sticker en kille i uniform ut huvudet genast nar jag kommer och sager att kortet ar strax klart - han ville bara kolla hur jag stavar mitt efternamn forst. Smuttar en liten stund pa min patetiskt lilla kaffemugg och far sen kortet. Den leende vakten forklarar att jag bara ska lamna tillbaka kortet nar jag gar for dagen och onskar mig sedan en trevlig arbetsdag. For dessa tva man var innebar min fadas extra jobb och de tjanade ingenting pa att serva mig med ett leende (vad jag vet ar det val inte brukligt att ge dricks till sakerhetsvakter). Och anda gjorde de det. Och jag ville nastan pussa dem, sa sur som jag anda var efter besoket i kafeet med surbrudarna.

Finns det nat som gor mig vansinnig sa ar det manniskor i serviceyrken som ar sura. FAN, det ar erat jobb att vara trevliga, gillar du inte att vara trevlig och serviceinriktad sa byt jobb! Med det inte sagt att servicepersonal ska agera dorrmattor, ta emot en massa skit och trots det alltid sjunga och le, Men om man inte gor mig sur sa ar jag faktiskt en hyfsat trevlig och artig person, om jag far saga det sjalv i all odmjukhet, och jag ger garna bra med dricks till folk som fortjanar det. Sa ge mig da vettig service. Var som en brittisk sakerhetsvakt!"