På magfronten intet nytt

Jag är lite SUR. 40 + 1 och inte tillstymmelse till aktivitet. Inte ens en attans slempropp har synts till. Så nu blir det väl som förra gången. Jag får väl räkna med att fira både midsommar och min 35-årsdag med den här magen. Jag kommer bli känd som den första kvinna som fick en elefantgraviditet. Vad är den, 2,5 år? Ja ja, men kanske lika bra. Så kan vi köra bort sopor och skrot från kolonilotten denna helg. Och köra dit möbler nästa vecka. Och måla om veckan därpå. Och skörda morötterna i augusti (eller när man nu skördar morötter, har inte kommit till det kapitlet i trädgårdsboken). Men är det inte absurt detta med födelse av barn, att man inte får veta när det ska ske? Som att anmäla sig till ett maratonlopp och få veta att 'jodå, det blir nån gång i maj, men vi vet inte när. Vi ringer när det är dags att snöra på sig skorna'.

Nu ska jag, sonen och elefantmagen ut och köpa diskbalja till kolonilotten. Tur att man kan konsten att roa sig ialla fall.