Och dessutom höll hon upp dörren för mig

Idag när jag baxade in barnvagnen genom porten mötte jag den svenskspråkiga kassörskan från närbutiken rakt över gatan. Hon skulle upp till en av mina grannar, en gammal gammal dam med MS som rör sig med två kryckor. Hon skulle fråga om den gamla damen behövde något från butiken. Visst kan det ha varit i rent ekonomiskt syfte - vem vet vilka marginaler som finns i 2 dl kaffegrädde och im påse nypotatis. Men jag tror faktiskt att det var av ren medmänsklighet. Som kanske alltså finns här mitt inne i storstan ändå? Jag har ju ifrågasatt det tidigare.