Tre månader senare...

Jodå, han kom till slut. Just på Joråvishån-dagen! Ska inte skriva nåt om förlossningen, mer än att det kanske inte var så där jättehejsan och att det inte bara vara att lättandas i schlagerrytm och följa sin inre urmoders röst. Det var mer typ Förlossningen-on -Elm Street. Men som sagt, ut kom han och när han första natten, mindre än ett dygn gammal, låg bredvid mig i sängen, höll mig i fingret med sin lilla, lilla bäbishand och såg mig i ögonen med sina vackra, kloka bäbisögon grät jag en skvätt och glömde (nästan) alla våndor.

Nu är han tre månader och jag hemmamamma. Jag har äntligen hittat ut ur den torktumlarfärd som livet som nybliven förälder kändes som och livet har blivit grågrågrå vardag. Frågan är då vad jag ska blogga om nu då? Bajsblöjor, tvätthögar och eftermiddagssåpor inspirerar ganska måttligt till skrivande.