Vansinne

Igår lyckades jag faktiskt samla ihop en hel kasse med böcker att lämna på Bookcrossings bord. Och tog bara två små pocketar med mig tillbaka! Glad i hågen beslöt jag mig för att fira med en enorm kanelbulle på det intilliggande caféet. Hittade tom en gammal Aftonbladet att bläddra i och kände mig således tämligen nöjd med tillvaron.

Den första artikel jag fastnade för var Åsa Linderborgs recension av Johan Hiltons No tears for queers - en bok om män, bögar och hatbrott. Under läsningen känner jag hur bulltuggorna växer i munnen, smaken försvinner och min sköna nöjdkänsla försvinner och ersätts med ett enormt obehag. Jag lämnar caféet med tanken "vad är det för fel på mänskligheten" dunkande i huvudet. Var kommer allt idiotiskt, meningslöst våld ifrån!? Kanske måste jag läsa boken, men med tanke på hur illa jag mådde av bara recensionen så bävar jag.