En bokfuskares bekännelser
Boken och rosens dag firas idag. I centrum planeras allehanda jippon med, sympatiskt nog, böcker som gemensam nämnare. Bla ordnar Bookcrossing ett bokbytarbord där man kan lämna några av sina egna böcker och ta med sig något annat fynd hem. Utmärkt idé! Började genast fundera vilka böcker jag kunde släpa dit när jag hörde om detta. Efter en stunds funderande var den enda jag kom på en amerikansk whodunnit-deckare som jag plöjde igenom förra veckan. Deckare är ju sällan intressanta att läsa igen, när man liksom vet att det var kocken som gjorde det.
Hade det däremot varit ett skiv-, kläd, - eller allmänt skrotbytarbord hade jag inte haft några problem i världen att släpa dit åtminstone ett par pappkassar fulla, men böckerna har jag så svårt att skiljas ifrån. Och egentligen förstår jag inte varför. Mitt förnuft säger mig att det vettigaste vore att låna alla böcker man vill läsa på biblioteket och sen lämna tillbaka dem. Då skulle man ha ett mer dammfritt hem, lättare flyttbestyr och mer plats för annat junk. I bokhyllan kunde man ha några uppslagsverk, familjebibeln och Dr Phils Life Strategies (eller annan valfri livsledsagare). Tyvärr fungerar inte detta i praktiken. Jag älskar att köpa böcker, om det så är från internet, på loppisar eller bokrea. Jag trivs med att ha dem omkring mig, de inger trygghet och ger en illusion av den människa jag skulle vilja vara. En läsande människa. För tyvärr läser jag bara en bråkdel så mycket som jag skulle vilja. Ofta när jag har en ledig långhelg framför mig tänker jag att "nu ska jag sitta och mysläsa med en kopp te hela helgen!". Sen slutar det i alla fall med att jag får myror i byxorna och börjar feng shuja garderober, sortera ormboet av sladdar bakom tv:n eller går ut och shoppar. Och boken jag skulle läsa får pliktskyldigast en stund i sängen innan lampan släcks.
Vad gör man åt detta? Ger upp, slänger alla böcker och sätter porslinskatter bokhyllan full? Går i terapi, blir en mindre rastlös människa och lär sig sitta åtta timmar i sträck och läsa bok och dricka te? Eller, köper läget, accepterar att halva bokhyllan är full med olästa böcker och fortsätter fuska sig till bruna pluppar i TP genom att ögna igenom alla bokrecensioner och på så sätt ha en hyfsad koll på vad som händer i bokvärlden. Dvs accepterar att man är en Bokfuskare?
Hade det däremot varit ett skiv-, kläd, - eller allmänt skrotbytarbord hade jag inte haft några problem i världen att släpa dit åtminstone ett par pappkassar fulla, men böckerna har jag så svårt att skiljas ifrån. Och egentligen förstår jag inte varför. Mitt förnuft säger mig att det vettigaste vore att låna alla böcker man vill läsa på biblioteket och sen lämna tillbaka dem. Då skulle man ha ett mer dammfritt hem, lättare flyttbestyr och mer plats för annat junk. I bokhyllan kunde man ha några uppslagsverk, familjebibeln och Dr Phils Life Strategies (eller annan valfri livsledsagare). Tyvärr fungerar inte detta i praktiken. Jag älskar att köpa böcker, om det så är från internet, på loppisar eller bokrea. Jag trivs med att ha dem omkring mig, de inger trygghet och ger en illusion av den människa jag skulle vilja vara. En läsande människa. För tyvärr läser jag bara en bråkdel så mycket som jag skulle vilja. Ofta när jag har en ledig långhelg framför mig tänker jag att "nu ska jag sitta och mysläsa med en kopp te hela helgen!". Sen slutar det i alla fall med att jag får myror i byxorna och börjar feng shuja garderober, sortera ormboet av sladdar bakom tv:n eller går ut och shoppar. Och boken jag skulle läsa får pliktskyldigast en stund i sängen innan lampan släcks.
Vad gör man åt detta? Ger upp, slänger alla böcker och sätter porslinskatter bokhyllan full? Går i terapi, blir en mindre rastlös människa och lär sig sitta åtta timmar i sträck och läsa bok och dricka te? Eller, köper läget, accepterar att halva bokhyllan är full med olästa böcker och fortsätter fuska sig till bruna pluppar i TP genom att ögna igenom alla bokrecensioner och på så sätt ha en hyfsad koll på vad som händer i bokvärlden. Dvs accepterar att man är en Bokfuskare?
posted by rabarber at 10:43 AM
3 Comments:
Hahaha. Bokfuskare, vilket underbart ord. Fast egentligen är det väl inställningen det beror på. Vill man men det blir inte? Eller är man en brunpluppjagare som vill impa?
Själv är jag en bokvillare. Det är så många man vill sluka. Och så lite tid.
Har lite av samma problem. Eller nja... saken är den att det finns så mycket kurslitteratur och otäckheter som måste läsas först, innan man får läsa det man längtar efter.
Jag vill nog, men så lite tid och så mycket myror i byxorna... Det finns ju så många spännade, intressant och livsomstörtande böcker - och så är livet så kort! Sen är det ju aldrig fel att kunna impa lite i TP sammanhang heller.. ;-)
Och när man pluggar är det helt omöjligt att läsa skönlitteratur. Vem orkar läsa när man har tillbringat hela dagen med att just - läsa?
Post a Comment
<< Home