Man är poppis

.. när man går i väntans tider. Folk hittar på alla möjliga ursäkter för att kontakta en, för att se om man ännu är hemma eller om man möjligtvis är mystiskt svårkontaktad. För varje icke besvarat samtal, sms eller e-post måste ju betyda att man håller på och föder barn! Att man skulle stå i duschen, vara ute med hunden eller ha datorn avstängd verkar inte falla någon in.

Nyss ringde min mamma och sa att "jag veeet ju att ni inte är på BB" (jaha, hur vet hon det då?) "jag tänkte bara höra hur du har det". Jodå, jag har det ungefär som igår när vi talades vid sist, men tack ändå för omtanken lilla mamma.

Min syster erkände åtminstone när vi talades vid igår att hon får hispattack när hon får ett sms från mig, trots att de oftast har ganska odramatiskt innehåll. Men hon berättade också att hon hade en bekant som när hon, dvs min syster, väntade sin första dotter, hittade på de mest fantastiska orsaker att ringa. Vid ett av de sista samtalen, när idéförrådet uppenbarligen höll på att tryta ordentligt, ringde hon och sa "du, jag har lite överbliven gräddfil i kylskåpet som jag undrade om du ville ha?". Än så länge har jag klarat mig från dylik desperation.