Dekadenta familjen

Vi använder inte väckarklocka. Så goda lutheraner vi nu en gång är, med skyhög arbetsmoral och all ambition i världen att vara goda förbilder för våra barn för hur en aktningsvärd sammhällsmedborgare bör vara, men nej, vi sover tills vi vaknar.* Eller rättare sagt tills sonen vaknar. Denna dekadenta vana grundlades givetvis under sonens ungdomsår, när han som ettåring vaknade runt sex, eller senast sju. Men nu snarkar vi på till halv åtta, åtta, halv nio...! På vardagsmornar! Vi borde ju ha smisk! Vi borde hängas ut i tidningen som samhällets fiende nr ett. Socialen borde ta sig en ordentlig titt på oss. För jag har aldrig hört talas om någon annan familj där man går på dagis, arbetar heltid, betalar skatt och skickar julkort där man inte använder väckarklocka. Hoppas kommande bäbis får oss på rätt spår igen - uppstigning senast 04.30 varje morgon!


* För att lugna alla oroliga barnspykologer där ute, amatörvarianten eller professionella, så kan jag informera om att sonen nog har ordentliga läggningstider. Inget nattsuddande här inte, åtminstone inte för de under tre år.